Ja, idag bet det rejält i kinderna.

När man tittar ut på fåglarna vid fågelbordet och ser hur de fryser så känns det allt lite orättvist. Vi med våra varma hus – de har samtidigt en kamp på liv och död mot kylan för att vara bland de starka individer som klara dessa dagar och tillhöra den skara som får fortplanta generna inom sina raser/arter. Ja, ja, så är livet.

Sonen och jag bestämde oss för att gå en promenad i denna bistra kyla. Det var -30 mitt på dagen, men vi klädde på oss enligt flerlagersprincipen och gick ut på en timmes promenad.

Uppe vid Åselet, som vi kallar det, mellan Rissna och Boggsjö var det nästan helt igenfruset i ån. Där som det kryllar av fågelliv på somrarna.
Svårt att tro att om bara ett par månader börjar livet återkomma där igen. Men det är vackert om vintern. Gnistrande snö och nu har ju ljuset börja komma tillbaka så sakteliga…

Vi stannade och tittade på en hel del djurspår och det var trots kylan ganska mysigt.

Men visst, det var jätteskönt att komma in i stugvärmen igen och värma kroppen med en “varma koppen”.

Ikväll blir det en kombination av hockey och Melodifestival. Jodå, jag tittar och jag skäms inte för att tala om att jag tittar på Melodifestivalen 🙂

Jag måste bara få avsluta med en bild till på den underbara isskulptur som hänger från taket av uterummet. Det liknar faktiskt en fågel.

Vackra former bildas i vår natur - här en liten fågel!