Ja, idag den 8 december är det 31 år sedan en av mina allra största idoler mördades. 

Jag är uppväxt med Beatles, har alltid gillat deras musik. Ja, i de yngre åren var det snarast en dyrkan av Beatles. Dom där första 45-varvarna gick runt, runt på skivspelaren hela tiden. Vi lekte att vi var Beatles när vi var små, jag, min bror och några kompisar. Ett gammalt oljefat som trumma, snidade pinnar som gitarrer och vi skrålade She loves you yeaaa, yeaaa, yeaaa!!! 
Och jag glömmer aldrig den dan när jag på posten fick ett tjockt, tjockt brev som innehöll en sk. elefantbild på Beatlarna. Elefantbilder var stora posters som tidningen Bildjournalen (om jag inte minns fel) skickade med emellanåt. Den där stora “elefantbilden” hade jag sett hos mina kusiner när jag var där på besök och troligtvis hade dom sett och förstått hur jag trånat efter den. Och lyckan var total när jag fick den på posten! 
 
Och fortfarande går det väl i stort sett inte en dag utan att man sjunger med i en Beatleslåt, eller spelar en på gitarr eller i mobilen. Snacka om inverkan i ens musikliv!  
 
John Lennon sköts utanför sitt hem i Dakota Building i New York. Mannen som sköt honom var Mark David Chapman, som var en beundrare av Lennon, men psykiskt sjuk. Han stannade kvar på mordplatsen utan att fly och greps helt odramatiskt.  
Det blev ingen begravningsceremoni för John Lennon. Han kremerades och vart askan finns är okänt.  
Kvar i bostaden i New York bor fortfarande Yoko Ono, Johns fru.  
 
 
John Lennon – för alltid i mitt musikhjärta!